Min dotter har varit sjuk i ett par veckor. Idag ringde hennes far som aldrig annars ringer. De tillbringar förmodligen dagen på akuten. Tonåringar med gallstensanfall är inte vanliga men de finns. I vår familj är det ärftligt. Jag hoppas på en snar operation och livsglädjen åter till min minsting.
Samtidigt flaggar Maud för att barnbidragen skall behovsprövas. Jodå, bara man kommer på ett smart sätt att avgöra vilka som ska räknas till höginkomsttagarna. En månadslön på 20000 kvalificerar definitivt inte någon till den gruppen. Och hur ska man tackla det faktum att det kostar olika mycket att bo och leva på olika orter i landet? Hur ska det hela administreras och vad kostar det? Hur går det med föräldrar som vill jobba deltid för barnens skull? Ensamstående föräldrar? Hur skulle inkomsten räknas i fall där föräldrarna är skilda och den ena har mycket god inkomst medan den andra lever på marginalen? Jag är tveksam och tror att utspelet, liksom flera av den borgerliga regeringens initiativ så småningom faller platt till marken på grund av för många frågetecken.
I morgon lyfter planet med destination Gran Canaria. Vid min sida en älskad cowboy och framför oss en veckas semester, nya äventyr, vin, sång och kärlek. Jag tror vi behöver det, just nu.
