Jordgubbstårta är det somrigaste jag vet. För några dagar sedan hade jag privilegiet att få göra en sommarjordgubbstårta med en tvååring. Jag blev nästan lika ivrig och tagen av stundens allvar som hon. Har ni sett en tvååring placera jordgubbar på en tårta? Med andaktsfull precision, fylld av sin egen stora och viktiga uppgift.
Denna sommar har vi redan ätit tre tårtor. Först var det midsommartårta, sen var det födelsedagstårta, till sist var det kombinerad midsommar- och födelsedagstårta för mina barn som missade både midsommar och födelsedag på grund av att min familj numera är spridd för vinden och inte alltid har möjlighet att samlas på samma ställe när det beger sig.
Nu vill jag inte ha fler tårtor. Kvoten är fylld för i år.
Det känns, som om sommaren snart är över. Låt mig bara åka lite mer motorcykel, kyssas i solen på gräsmattan, resa lite till, plocka lite julikantareller, hallon och blåbär och vara på landet några dagar till och dricka rosévin på picknicken och äta kräftor medan det skymmer i augusti så har jag samlat kraft för hösten som kommer.
Något är gravt fel med denna sommarhets och allt som bara man bara måste. Men vad gör man när man valt att bosätta sig i Sverige? Tack och lov för att vi har en vinter med tid för vila.
Etiketter reflektioner, sommar, vardag
