Min tonåring har tagit semester. Hon har åkt från förorten in till stan för att bo hos en kompis i en vecka. Hon njuter av sin frihet och vill knappt prata i telefon för hon har bråttom, bråttom med allt som finns att göra, se och uppleva i den stora staden. Jag andas djupt och litar på, ja, har bestämt mig för att jag litar på. Ettan gjorde revolt och bekräftade alla fördomar om tonåringar medan tvåan tar det lugnare. Båda två brukar titta på mig lätt roade när jag frågar frågvisa frågor, sådana som mödrar bör ställa, och säger “det är lugnt”. När jag upphetsat pratar med min cowboy om allt möjligt tittar han också på mig med lugna varma ögon och säger “ta´t lugnt”.
Jag sitter alltså därför här nu och tar det lugnt…sååå lugnt. Allt ordnar sig.
Ute skiner solen. Det är fredag. Och jag tar allt så lugnt jag bara kan.
Etiketter föräldraskap. relationer, oro, tonåringar
