Adventstid. Som den sanna adventsälskare jag är har jag plockat fram ljusstakar och julgardiner och julstjärnor. Julen är som bäst, just nu. I år liksom alla år ska jag konsekvent undvika att drabbas av julklappshysteri och ångest över allt man borde och bara, bara göra saker jag verkligen vill. Umgås med särbon, hans barn, mina barn och laga god mat. Något har hänt även hos älsklingen som efter flera års pikar från min sida nu fått upp en ljusgirland på sin balkong. Normalt sett är han en motvallskärring (gubbe?) vad gäller jul. Min teori är att det har att göra med alla ohemula krav från olika håll. Vi jobbar fortfarande på att hitta vår jul. En ständigt pågående process. Om en vecka åker vi till London och njuter av julstämning där.
I veckan som gått har jag också gjort Det. Det som så många andra gjort före mig. Nämligen gått med i Facebook. Den yrkeskår jag tillhör har en osedvanlig nyfikenhet på alla fenomen på internet. Workshops och diskussioner har ägnats sociala nätverk. Poängen har jag inte riktigt fattat än men det kommer väl. Lite lustigt är det att facebooka med kollegor som sitter i rummet invid. Fast å andra sidan kan man föra mer informella och privata diskussioner där än via mailen på jobbet. Samt ha lite koll på barnen (om de nu vill bli ens vän). Antar jag. Just testing so far.
Annars är det ingen större skillnad på en svensk och en finlandssvensk jul. I Finland finns mer av olika slags ugnsrätter på julbordet. Som kålrotslåda och morotslåda. Och jag minns inte för mitt liv några revbensspjäll eller prinskorvar. Det finns ingen annan högtid som aktualiserar traditioner som just julen och varje år gör jag en avvägning av vad jag verkligen vill bevara av den kultur jag för med mig och vad jag verkligen vill avstå ifrån. Femtonåringen däremot har under åren samlat på sig minnen från alla jular och fått ihop en hel arsenal av måsten och upprördes av min framkastade tanke att avstå från julgranen. Hon vill inte avstå något alls och anser att jag är en usel mor som inte vill ge sin tonåring en gran. Plastgranen i förrådet gills inte helt och hållet så det blir väl till att skaffa ett riktigt barrande träd. Så blir alla nöjda och den kompromissen kan jag faktiskt tänka mig. Bara jag får julefrid.
