Liv i exil

En begravning, en födelsedagsfest och en förkylning senare har jag äntligen läst ut Män som hatar kvinnor lagom till biopremiären som är i dag.

Jag lever just nu i exil i en lägenhet mitt i stan. På köpet övar vi oss, särbon och jag, i att leva vardagsliv med varandra. So far so good. Hemma i mitt eget hem huserar mattläggare och målare alldeles på egen hand. Undrar om jag är naiv som litar på att de gör sitt hantverkarjobb ordentligt, inte lämnar spikhuvuden oinslagna och inte skräpar ner för mycket.

Tonåringen tycker jag är en baglady vilket jag villigt erkänner. Halva mitt liv är oorganiserat nerstoppat i bruna pappkassar från Willys. De ockuperar min kära bikers garderob till hans ibland stora förtvivlan. Har inte vår kärlek satts på prov tidigare så gör den det nu. Den andra halvan av livet står i mitt vardagsrum i svarta sopsäckar och i lådor i väntan på sortering och utrensning.

Danslektioner

Lindy hop är ganska kul. Det trodde jag inte efter första lektionen sent en söndagskväll i februari. Dansläraren var en opedagogisk vikarie för den ordinarie. Min kära och jag var lika förvirrade och uppbragta efteråt och hade sånär bestämt oss för att aldrig mer delta. Men så var vi där igen i går, med nya ordinarie lärare. Vi lärde oss en finfin stegslinga: Under the arch, passering, passering, infång och så…hopp! Föreställ er en sjuttiokilos enochsjuttiofem lång medelålders kvinna svinga sig högt upp i luften i ett lindyhopp. Kul var det och hoppade gjorde jag. Fast när jag tittade ner på min ett huvud kortare danspartner kände jag viss oro: ”Det kommer att gå bra det här”, sa han och fattade ett stadigt grepp om min hand medan jag fattade ett lika stadigt grepp om hans axel. Han såg nervös ut. Jag lugnade honom och intygade att jag skulle vara rädd om honom. Vi klarade hoppet fint. Han stod pall. I ögonvrån såg jag hur älsklingen hivade upp små nätta fnittrande kvinnor i luften som inget alls. Lång och stark som han är. Han såg ut att ha det ganska bra.

I övrigt har jag burit lådvis med skräp från min övervåning till min bottenvåning. Gamla mappar med föreläsningsanteckningar, dammiga Wahlströms flickböcker, obegripliga samlingar av allt möjligt som bara legat i mina hyllor och samlat damm. När renoveringen av mitt hus är klart skall hälften slängas, har jag bestämt. Aldrig i livet bär jag upp så mycket skräp till övre våningen igen. Själslig rensning kommer på köpet.

På tal om upprörda känslor

så kan man bli precis så här frustrerad över att missa sin planerade flight:

.

Hoppas kvinnan kom med nästa plan istället.

Livskompass och mindfulness

Förkortningen ACT står för Acceptance and Commitment Therapy/Training. Ett praktiskt instrument som ACT erbjuder är livskompassen. Om denna kan du läsa mera här . Jag kom i kontakt med livskompassen för några månader sedan på en kurs i arbetsmiljö och nu senast på en kurs i ledarskap. ACT är nämligen inte bara användbart när man ska lära sig hantera stress och bli mer harmonisk i privatlivet utan kan också hjälpa att formulera och åskådliggöra värderingar och mål i yrkeslivet. ACT handlar också om medveten närvaro eller mindfulness, något som är aktuellt för många i vår stressade tillvaro. Jon Kabat Zinn har skrivit en bok som heter Vart du än går är du där som jag nyss köpt och ivrigt väntar på att få tid att läsa. ACT har också hämtat inspiration från Stephen Hayes Sluta grubbla börja leva. Jag får säkert anledning att återkomma till Jon Kabat Zinn.

Ett underbart citat från Alice i Underlandet får illustrera tanken med Livskompassen:

Om du inte vet vart du ska spelar det ingen roll vilken väg du tar.

Så här säger Fredrik Livheim som står bakom texten på livskompass.se:
Vill vi skapa oss de liv vi vill leva måste vi först ha en ganska bra idé om hur vi vill att våra liv ska se ut. Ett sätt att utforska det och göra det tydligare för sig själv är att använda en livskompass

Dagen före

Vinterdag. Dagen före det stora Vikingarännet mellan Uppsala och Stockholm strax utanför Skarholmen i Uppsala.

Revolutionary road

Det finns så många filmer man vill se  men aldrig hinner eller har råd att se  medan de går på biograferna.  Revolutionary road med Kate Winslet och Leonardo di Caprio har jag ändå sett. Två unga människor som försöker anpassa sig till rådande förhållanden i femtiotalets USA: klämma in sig i fyrkanten och leva som alla andra familjer med barn, hemmafru och prydlig villa. Vilket de givetvis inte riktigt klarar. De gör revolt, vill flytta till Paris och lämna villaförorten bakom sig. Tills han upptäcker att han egentligen trivs med livet där. Inte hon. Hon längtar fortfarande och det hela slutar tragiskt.  Starkt drama, fina femtiotalsmiljöer, mycket mycket känslor.

Tänkvärt.  Fyller längtan bort en funktion i sig? Vad händer om vi plötsligt har möjlighet att förverkliga våra innersta drömmar? Vågar vi? Vill vi? Egentligen? Förändring är en inte alltid smärtfri process.

Knutby

Knutby…Tja vad ska man säga. Programmet var inte direkt upphetsande men ändå orkar man fascineras av storyn. Det är ju så nära oss.  Och där, precis där, på ICA Knuten i Knutby har jag handlat en regnig sommardag efter ett besök på Thun’s i Faringe. Letat syltlök och cornichorns bland diverse burkar i butikshyllan en sådan där dag då himlen bara öppnar sig och så triviala aktiviteter som att shoppa röda underkläder på lågbudgetmarknader livar upp tillvaron.  På köpet kunde man beskåda veteranlok. Så var den dagen räddad.

Skräms av de predikningar programmet Knutby visade. Inte ett ord med substans, istället upprepade mantran om att komma hem och älska Jesus. Jag har ingen inblick alls men kände att dessa människor har en stor tomhet inombords. Måtte jag ha fel. Måtte det finnas något mer i deras liv. Måtte det bara vara ett i raden av dåliga TV-program.

Tonåringens mobil trillade häromnatten i golvet och är nu trasig. Tandagnisslan har uppstått och jag har fått gräva fram min gamla Nokia 3310. Ett liv utan mobil är inget liv alls.

Natten blir lugn.

Himlen jorden alltet

Världen är vacker. Livet underbart. Allt är bra. Lite ont i en sträckt axel. Lite eftermiddagstrött. Ganska fridfull. Har en bra plats i universum. Inte stans bästa utsikt men närapå.

En tanke som tänkts förut och som plötsligt dyker upp:  If you love somebody let her free. If she comes back to you,she is yours, if she doesn’t she never was. 

Kärlek kan aldrig tvinga, binda, kräva.

Fjät

Nu är det ju länge sedan Lucia och en hel evighet har förflutit sedan dess och lite till mans har vi förträngt den mörkaste av mörka årstider nu när det snart är vår. Men versen börjar så här:

Natten går tunga fjät
kring gård och stuva

Hur det nu kom sig fällde någon en kommentar om tunga fjät i ett samtal jag hade igår. Varpå jag började fundera djupt och allvarligt på just ordet fjät. Ju mer jag funderade desto roligare blev det. Tills slut låg jag på min blå soffa och vred mig av skratt medan tårarna sprutade. Ett fjät? Vad är ett fjät? Kan man fjäta runt? Hur gör man i imperfekt? Fjätade? Futurum? Kommer att fjäta?

Detta är helt klart en fråga för Catharina Grünbaum. I brist på tid och ork att kontakta henne slår jag i nätupplagan av NE och finner följande redogörelse:

fjät subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en
ORDLED: fjät-et
• steg [åld.]: tuppfjät; hennes lätta ~
HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. fiät; nord. ord, besl. med grek. pedon ‘mark; plats’, sanskrit pada- ’spår; steg; plats’

Så var det klarlagt.

Och allt jag behövde var nog en anledning, må vara hur banal som helst, att få skratta gott vilket jag sannerligen gjorde.

All you need is love

DN:S Insidan har för närvarande en artikelserie om relationer läs mer. Om hur svårt det är att bygga varaktiga och sunda sådana. Om hur vi påverkas av tidigare anknytningsmönster. Om hur singeltätt Sverige är och hur vi kämpar på för att få till det. Ofta utan att lyckas.

En bra relation präglas av ärlighet, respekt, omtanke, ömhet, kamratskap. Innerlig tillgivenhet.

Jag tror det är möjligt att bli en bra partner.  Om man vågar och vill arbeta hårt med sig själv är det möjligt att bli en person som ger allt ovanstående till en annan människa. Det man ger är det man får. What goes around, comes around.

Det behövs också VILJA (kan inte nog betonas). Lite passion eller mycket, beroende på humör, dessutom lekfullhet, skratt.

Fast först måste det säga klick. Och det är inte ofta det gör det i livet. Men när det sker är det ett mirakel och en gåva och något att förvalta väl.