Kattis Ahlströms program om relationer hade premiär i dag på tv 4 plus. Obligatorisk panel diskuterade vad det är man egentligen söker hos en partner. Vi fick se inslag om de unga tu som gjort listor på egenskaper de ville att deras kommande partner skulle ha. Vi fick höra Erik Hörstadius slänga ur sig den ena provokationen efter den andra. Män vill tömma sig i flera och är därmed oförmögna till trohet. Hmmm. Men psykologen och zoologen i sällskapet talade också om hur vi människor fungerar. Till skillnad från djuren har vi inte en brunstvecka i oktober. Sex har en annan funktion hos oss än hos djur och är inte bara till för fortplantning. Det handlar om anknytning. Ju fler gånger vi har sex med varandra desto starkare knyter vi an till varandra och ett slags innerlighet uppstår. Därför är det en myt att sex skulle vara bara sex. Sexet sätter igång mekanismer hos oss som leder till konsekvenser. Ok, jag erkänner att sådana program har sitt underhållningsvärde för de berör något många grubblar över någon gång: hur ska man hitta den rätta och hur ska man få relationen att hålla. Panelen konstaterade att det inte är så bra om man är för lika. Det blir ingen dynamik eller spänning i ett sådant förhållande. Detta är inget nytt men samtidigt har vi ett ordspråk som säger att lika barn leka bäst. Om de gör det också i en kärleksrelation må vara en annan femma. Själv är jag impulsiv och känslosam till tusen och mellan varven djup och i behov av ensamhet och/eller långa samtal. Kommunikativ. Skulle det fungera med någon som är likadan eller skulle det bara bli för mycket?
Joggingrundan avklarad, cowboy ute på äventyr, tv på tomgång. Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter.
