har jag ägnat mig åt. Slängt tusen sidor fullskrivna kollegieblockssidor. Men jag har ömt sparat ett antal uppsatser skrivna på ett språk och i en stil som jag knappt känner igen längre. Studier i litteratur, historia, filosofi och allehanda ämnen. Timmar av ångest över kommande tentor. Sida upp och sida ner av stelt akademiskt resonemang. Har jag verkligen gjort allt det? Jovars, men så skönt det är att frigöra sig och slänga. Så skönt det är att bära ut sopsäck efter sopsäck fylld med flera års tankearbete. Jag har aldrig återvänt till mina anteckningar. Jag kommer inte att göra det heller. I mitt nya liv ska inga överflödiga ägodelar belasta sinnet. Inga dammtussar ska ge mig ångest. Jag drömmer om rena ytor och mindspace. Och jag drömmer om olika nyanser av brun målarfärg. Tonåringen vill ha bruna väggar i sitt nya rum. Jag är lättad över att valet inte föll på rosa. Brunt är ok, det är fint. Jordnära. Jag är dessutom mycket förtjust i att måla. Att stryka färg på en vägg eller måla om en möbel är kreativt, lugnande, upplyftande och fantastiskt roligt.
I renoveringens kölvatten följer tusen små roliga projekt. I det flow som skapas när det kreativa flödet kopplas på kan man inte annat än bara vara i nuet med alla sina sinnen.
